Verk
										
		Gustav II Adolf
I början av 1991 samlas tekniker från Statens kriminaltekniska laboratorium, personalen vid livrustkammaren, journalisten Catharina Ingelman-Sundberg och Lennart Nilsson för att söka svar på frågan om man kan rekonstruera Gustav II Adolfs död den 6 november 1632 med modern teknik.
		Blod och svartkrut från slaget i Lützen – finns det fortfarande kvar?
- 
							
		Konservator Märtha Swartling-Andersson skrapar försiktigt fram gamla blodrester ur Gustav II Adolfs svepduk.  - 
							
		En bit av kungens svepduk läggs i provröret för DNA test.  - 
							
		Professor Ulf Gyllensten, och hans medarbetare, vid Institutionen för medicinsk genetik i Uppsala lyckades bestämma Gustav II Adolfs DNA uppsättning.  - 
							
		Porträtt av Gustav II Adolf och hans DNA projicerat över bilden  - 
							
		Skottet som dödade kungen. Det gick rätt genom Gustav II Adolfs älghudskyller, träffade kungen i höjd med tredje revbenet och perforerade lungsäcken. På bilden som tagits med ett endoskop, syns kulhålet genom kyllret i förgrunden och i bakgrunden skymtar hästen Streiff. Kungens häst togs tillvara som ett minne från slaget vid Lützen 1632 och ställdes ut redan på 1640-talet.  - 
							
		Med en specialadapter suger kriminaltekniker Jan Andrasko försiktigt upp partiklar runt kulhålet i Gustav II Adolfs älghudskyller. Konservator Eva Möller lyser upp området kring kulhålet.  - 
							
		Göran Kidfeldt och Jan Andrasko har tagit prov runt kulhålet i kungens älghudskyller. I svepelektronmikroskopet letar de sedan systematiskt igenom de grundämnen som finns i provet i jakt på svartkrut. De olika grundämnena liknar en stjärnhimmel på TV-skärmen och när en av "stjärnorna" analyseras närmare i röntgenmikroanalys, finner forskarna grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionen 2:1. Detta är exakt den sammansättning som fanns i svartkrut på 1600-talet.  - 
							
		Närbild av den röntgenmikroanalys som utförts på TV-skärmens "stjärnhimmel". Analysen visar att den misstänkta partikeln består av grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionerna 2:1. Man har alltså funnit svartkrut.  
- 
		
		Konservator Märtha Swartling-Andersson skrapar försiktigt fram gamla blodrester ur Gustav II Adolfs svepduk.  - 
		
		En bit av kungens svepduk läggs i provröret för DNA test.  - 
		
		Professor Ulf Gyllensten, och hans medarbetare, vid Institutionen för medicinsk genetik i Uppsala lyckades bestämma Gustav II Adolfs DNA uppsättning.  - 
		
		Porträtt av Gustav II Adolf och hans DNA projicerat över bilden  - 
		
		Skottet som dödade kungen. Det gick rätt genom Gustav II Adolfs älghudskyller, träffade kungen i höjd med tredje revbenet och perforerade lungsäcken. På bilden som tagits med ett endoskop, syns kulhålet genom kyllret i förgrunden och i bakgrunden skymtar hästen Streiff. Kungens häst togs tillvara som ett minne från slaget vid Lützen 1632 och ställdes ut redan på 1640-talet.  - 
		
Med en specialadapter suger kriminaltekniker Jan Andrasko försiktigt upp partiklar runt kulhålet i Gustav II Adolfs älghudskyller. Konservator Eva Möller lyser upp området kring kulhålet. 
		 - 
		
		Göran Kidfeldt och Jan Andrasko har tagit prov runt kulhålet i kungens älghudskyller. I svepelektronmikroskopet letar de sedan systematiskt igenom de grundämnen som finns i provet i jakt på svartkrut. De olika grundämnena liknar en stjärnhimmel på TV-skärmen och när en av "stjärnorna" analyseras närmare i röntgenmikroanalys, finner forskarna grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionen 2:1. Detta är exakt den sammansättning som fanns i svartkrut på 1600-talet.  - 
		
		Närbild av den röntgenmikroanalys som utförts på TV-skärmens "stjärnhimmel". Analysen visar att den misstänkta partikeln består av grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionerna 2:1. Man har alltså funnit svartkrut.