Rembrandt kompromissade inte, han ville vara konstnär fullt och helt

“En gång i början på 1600-talet utförde några italienska läkare ett högst intressant och för tiden oerhört experiment. De undersökte och jämförde blodet hos en adelsman, en borgare och en bonde. Resultatet var chockerande: man fann ingen skillnad. – Den som berättat om detta experiment, vilket på sitt sätt var lika sensationellt, revolutionerande och hädiskt som Galileis funderingar över förhållandet mellan jorden och solen, var den unge, lysande aristokraten, poeten och diplomaten Constantin Huygens. Han gjorde det i de dagboksanteckningar som han skrev ner omkring 1630 och han gjorde det i en alldeles speciell avsikt: för att kunna förklara geniet hos en mycket ung mjölnarson, som han besökt i ett enligt hans uppfattning som pauvert kvarnhus i Leiden. Rembrandt van Rijn var för honom ett eklatant bevis för ett geni inte, som man på den tiden gärna ville tro, var förbehållet adel, möjligen präster och högst eventuellt även högre borgerskap.

För aristokraten Huygens, van att röra sig i hovkretsarna kring ståthållaren i Haag, var det ett axiom, att en mjölnare måste räknas till den fattiga underklassen. Vissa moderna, marxistiskt anstuckna kulturhistoriker tar tacksamt upp Huygens proposer för att sedan ställa det hela på huvudet. De vill med alla till buds stående medel göra Rembrandt till proletär, ty för dem är det en trossats att de skapande genierna måste komma från proletariatet. De förtiger därför eller förvanskar alla fakta som ovedersägligen upplyser om att Rembrandts far på intet sätt proletär. Han ägde kvarn, tre hus och trädgård i Leiden och var dessutom förtroendeman för det kvarter där han bodde. De är svårt att vara proletär med sådana förutsättningar.

De framhärdar idogt, trots sanningsälskande forskares upplysningar om motsatsen, och fortsätter att bygga ut myten om det olärda geniet ur folkdjupet, som var analfabet, okunnig om det klassiska idealen, ovetande om hur man skulle uppträda och trotsigt hävdande en revolutionär uppfattning i liv och konst, en 1600-tals motsvarighet till den lika falska mytgestalten van Gogh.

Bo Lindwall, “Rembrandt i nytt ljus”, Vecko-Journalen 3/1956