Verk

Ögonoperation

Sabbatsbergs sjukhus ögonklinik|1968|Personporträtt, Vetenskapshistoria

Radioreportern Lars Branje går för tionde gången igenom operationen som här dokumenteras av Lennart Nilsson.

Överläkaren, docent Åke Holmberg, håller i sina händer ett öga från en givare, som dött 18 timmar tidigare. Hornhinnan skall skäras ut och flyttas över till en annan människa - radioreportern Lars Branje - och ge honom synen åter.

  • Docent Holmberg har börjat skära ut en cirkelrund skiva med 6.5 mm diameter ur givarens friska öga. Han använder en trepan av amerikansk konstruktion. Den är rörformig och har ytterst vassa kanter. Läkaren borrar försiktigt mitt i hornhinnan – ett precisionsjobb. Docent Holmberg har på sig glasögon som förstorar 2 – 3 gånger. De sitter fasttejpade för att inte glida framåt.
  • Den lilla runda biten av hornhinnan lyfts upp med en pincett. I dess kant har läkaren fäst en spindelvävstunn nylontråd.
  • Hornhinnan är knappt en millimeter tjock.
  • Med sprutor lokalbedövas ögat. Och ur den sjuka, grumliga hornhinnan borras bort en bit som är lika stor som den nya. Här lyfter docent Holmberg upp den friska hornhinnan i den tunna nylontråden.
  • Med en nål som bara är 4 mm lång syr docent Holmberg fast det lilla locket i ögat. Tråden är 0,025 mm tjock. Tråden är fästad direkt i nålen, det finns inget nålsöga. Med 12-15 stygn "broderar" läkaren kant-i-kant. Då och då dropps kokain i ögat för att bedövningen skall bibehållas. Operationen avslutas med att en spruta sticks in i ögat och luft pumpas in för att inte den nya hornhinnan skall växa ihop med regnbågshinnan som ligger under.
  • Operationen är över. Den har tagit en dryg timme. Docenten håller upp handen framför patienten, och patienten säger: – Jodå, jag ser docentens fingrar.
  • Docent Holmberg har börjat skära ut en cirkelrund skiva med 6.5 mm diameter ur givarens friska öga. Han använder en trepan av amerikansk konstruktion. Den är rörformig och har ytterst vassa kanter. Läkaren borrar försiktigt mitt i hornhinnan – ett precisionsjobb. Docent Holmberg har på sig glasögon som förstorar 2 – 3 gånger. De sitter fasttejpade för att inte glida framåt.
  • Den lilla runda biten av hornhinnan lyfts upp med en pincett. I dess kant har läkaren fäst en spindelvävstunn nylontråd.
  • Hornhinnan är knappt en millimeter tjock.
  • Med sprutor lokalbedövas ögat. Och ur den sjuka, grumliga hornhinnan borras bort en bit som är lika stor som den nya. Här lyfter docent Holmberg upp den friska hornhinnan i den tunna nylontråden.
  • Med en nål som bara är 4 mm lång syr docent Holmberg fast det lilla locket i ögat. Tråden är 0,025 mm tjock. Tråden är fästad direkt i nålen, det finns inget nålsöga. Med 12-15 stygn "broderar" läkaren kant-i-kant. Då och då dropps kokain i ögat för att bedövningen skall bibehållas. Operationen avslutas med att en spruta sticks in i ögat och luft pumpas in för att inte den nya hornhinnan skall växa ihop med regnbågshinnan som ligger under.
  • Operationen är över. Den har tagit en dryg timme. Docenten håller upp handen framför patienten, och patienten säger: – Jodå, jag ser docentens fingrar.