Barnmorskan
Lennart Nilssons bilder och berättelse om Siri Sundström, barnmorskan i den svenska ödemarken, fick stor uppmärksamhet. På baksidan av fjällen låg ett Sverige som svenskarna knappt själva visste fanns. Reportaget blev något av ett nationellt genombrott för den unge fotografen.
Vi levde under loppet av en dag, en gripande historia, och som så många är, ett exempel på beundransvärt mod och stor bedrift, utfört i det tysta.
Lennart Nilsson
-
På väg från Arjeplog till Forsnäs gård där familjen Öhlund väntar. -
Sju mil från Forsnäs gård spänner Siri på sig skidorna. -
-
På skidor tar sig Siri fram sista biten till Forsnäs gård. -
Siri hämtar vatten i brunnen då gården saknar rinnande vatten. -
För infektionsrisker håller Siri en strikt personlig hygien. -
Instrumenten steriliseras. -
Instrumenten är förberedda. -
Siri Sundström spänner fast kryshållarna. -
Pappa Uno och dottern Ulla i väntan. -
Siri Sundström väger den nyförlöste Hans. -
-
Familjen Öhlund med sin nya medlem Hans.
-
På väg från Arjeplog till Forsnäs gård där familjen Öhlund väntar. -
Sju mil från Forsnäs gård spänner Siri på sig skidorna. -
-
På skidor tar sig Siri fram sista biten till Forsnäs gård. -
Siri hämtar vatten i brunnen då gården saknar rinnande vatten. -
För infektionsrisker håller Siri en strikt personlig hygien.
-
Instrumenten steriliseras. -
Instrumenten är förberedda. -
Siri Sundström spänner fast kryshållarna. -
Pappa Uno och dottern Ulla i väntan. -
Siri Sundström väger den nyförlöste Hans. -
-
Familjen Öhlund med sin nya medlem Hans.
“1945 gjorde jag ett reportage om barnmorskan Siri Sundström i Arjeplog efter ett tips från lappmarksdoktorn Einar Wallquist. Siri Sundström var en fantastisk kvinna, hon hade förlöst cirka 2 000 kvinnor i och runt Arjeplog.
Vi fick följa med på en av hennes vinterresor. En förlossning hade meddelades på gården i Forsnäs, cirka femton kilometer från hennes bostad. Snön hade redan täckt slätten där granskogarna fortfarande bildade en svart bård. Till en början var det en nöjesresa. Bilen rullade försiktigt genom det bländande ljuslandskapet. Dock kom vi fram till vägar som inte fungerade att ta sig fram på med bil vars, hjulen sjönk ner i snön. Nu måste man ta sig fram på annat sätt. När barnmorskan sätter på sig sina skidor ser vi en svart, rörlig fläck dyka upp i fjärran. Det ser ut som en plog i snön… Det är släden som den blivande pappan skickat för att möta henne. Vi installerar väskan som innehåller allt som behövs vid förlossningen. Och resan återupptas, inte särskilt lätt, om jag ska säga sanningen, eftersom hästen hela tiden sjunker upp till bröstet i snön.
Hon åkte på morgonen, men inte förrän närmare kvällen kom fram till den lilla gården. Och hon kom inte att lämna huset förrän hon sett till att allt vari i sin ordning, och barnet vid god hälsa.”
