Sweden in Profiles

”Under närmare tre års tid höll jag på med att ta porträtt av kända svenskar för boken Sweden in Profiles (1954). En mycket prominent finansman tog det ungefär åtta månader för att få fotografera, räknat från det vi började kontakta honom via hans sekreterare och genom Svenska Institutet. Det var telefonsamtal ideligen. Den ena gången sades det att han var nere i Sydamerika, i New York eller i Tyskland, eller nu var han hemma men hade inte tid, han har andra saker att tänka på. Men han hade inte sagt nej, utan han hade lovat att vi skulle få ta bilden vid ett tillfälle. Tillfället kom och man ringde och sade att vi kunde komma men – då var jag inte i stan. Det blev åter en väntetid på några månader.

Läs mer
Marcus Wallenberg, Stockholm 1953. ©Lennart Nilsson/TT

Marcus Wallenberg, Stockholm 1953. ©Lennart Nilsson/TT

På liknande sätt var det med en annan framstående industripamp. I det fallet tog det över ett år och det märkliga var, att när jag äntligen fick besked om att det var klart för fotograferingen skulle detta ske på en av hans nya fina båtar, som nyligen hade sjösatts och låg i Frihamnen, vid åttatiden på kvällen. Jag hade kameran med mig men tvivlade på att det skulle bli en bra porträttbild så sent på kvällen. (…)

Axel Ax:son Johnson, Stockholm 1954 ©Lennart Nilsson/TT Nyhetsbyrån

Axel Ax:son Johnson, Stockholm 1954 ©Lennart Nilsson/TT Nyhetsbyrån

Jag fick följa med upp i redarhytten och där träffade jag kaptenen och ett par av rederiets toppmän och vederbörande själv. Så fick jag berätta om boken och på det viset fick jag kontakt med honom. Det var i alla fall något positivt efter ett års telefonsamtal och kontakter med rederibolaget. Det visade sig att man där fullständigt hade glömt bort att underrätta mitt tilltänkta offer. Han visste alltså inte om någonting när jag kom ut på kvällen, men redan nästa dag kunde jag fotografera honom.”

(Lennart Nilsson, ur boken Reportage, 1955)