Sabbatsbergs sjukhus 1961

Så har det aldrig skildrats förr, inte fotografiskt. Det vi till nöds vet om vår embryonala tid är väl delvis hämtat från läroböckers snittbilder och planscher av blekta preparat, för att inte tala om biologisalars lik på burk. Dessa skepnader i sprit, som kanske stått på sina hyllor i femtio år, vill Lennart Nilsson ersätta med bilder av det riktiga livet.

En viktig användning kommer hans bilder att få i skolornas sexualundervisning. Pedagoger som sett prov på hans fotografier av foster har uttalat stor glädje över att kunna använda dem redan i första förberedande klass; bilderna är inte ett spår otäcka – som histologens likburkar.

Förutsättningen för ett så levande fotografiskt resultat är att Lennart Nilsson under en längre tid i förtroendefull kontakt med utmärkta embryologer i Stockholm och Lund kan använda sina kameror och mikroskop på läkarnas arbetsplats, där han har tillgång till färskt material. Den jourtjänst han ålagt sig under senaste året är så sträng att han inte vågar åta sig andra jobb för långt borta från sjukhusen. Han är ständigt beredd att bygga vidare på serien om Människan, hans arbetsnamn på detta unika långtidsjobb.

I artikeln beskriver Bergengren att fostren är fotograferade utanför kvinnans kropp i sin naturliga miljö, i fysikaliskt koksalt och att arbetet med att fotografera måste ske inom en timme.

Kurt Bergengren “Den osedda människan”, Aftonbladet 3 April 1961, s 2