Drama of Life Before Birth

Den riktigt stora av Lennart Nilssons berättelser, den om hur ett barn blir till, började med ett vanligt reportageuppdrag på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm 1952. Det pågick en abortdebatt i Sverige vid den tiden och det var temat för uppdraget. På sjukhuset får han syn på ett foster i en glasburk med formalin som användes i utbildningssyfte. Långt senare har Lennart beskrivit händelsen som en ”informationschock”, kanske för att han själv var på väg att bli pappa.

Senare det året tar han ett porträtt av den abort kritiske läkaren, Wetterdahl för tidningen Se. Läkaren låter Lennart ta med sig ett liten embryo som, även det, låg i formalin för att försöka fotografera detta i sin studio.

Lennart beskrev i boken Reportage (1955) hur han gick tillväga för att fotografera embryot:

Ett mänskligt embryo fotograferade jag 6-7 veckor efter befruktningen, då det hela endast var 18 mm stort. Jag placerade preparatet i ett urglas med lite vätska i glaset. Så ställde jag det ovanpå en glaskolv – man kan också begagna ett litet dricksglas – under vilket jag placerade en Leitz Monlastrålkastare, alltså en stark projektor som kastade ett starkt ljus rakt upp genom preparatet. På så sätt fick jag fram alla detaljer: hjärnhalvorna, anlag till mun, näsa och öron samt armar och ben. Redaktör Karl-Erik Hillgren och jag höll på över en vecka för att få fram den slutgiltiga bilden. Vi placerade embryot i urglaset och stöttade det med modellera för att det skulle sitta stadigt under fotograferingen. Exponeringstiden var vid dessa tagningar nästan en minut. Jag tog bilderna med gulfilter och ortokromatisk plåt (9×12) för att få fram så mycket som möjligt av detaljer i fostret. Men i kvarteret näst intill gick spårvagnar förbi och av trafiken kom huset i vibration. Mer behövdes inte för att embryot skulle ändra ställning så att bilderna blev oskarpa.

När Dag Hammarskjöld 1953 utses till FN:s generalsekreterare får Lennart i uppdrag att följa den svenske diplomatens väg från Utrikesdepartementet i Stockholm till FN-skrapan i New York. När han presenterar bilderna på Dag Hammarskjöld för redaktionen på Life Magazine passar han också på att visa bilderna på det mänskliga embryot.

Resten är, som man brukar säga, historia. 1965 publicerar Life Magazine ”Drama of Life before Birth” vars hela upplaga sålde slut på bara några dagar. Samma år kom boken Ett barn blir till  som genom åren översatts till fler än 20 språk och getts ut i sex olika utgåvor.

”Unbelievable, otroligt! sade man på Life. Det var också vad jag tyckte! Jag visste dock inget om fosterutveckling utan fick börja mitt fotoprojekt från noll. Men på Life var de oerhört entusiastiska och 1965, tolv år senare, kom det stora reportaget om människans fortplantning.”

När den första av Lennarts bilder på embryot publicerades i Life 1953 fanns varken kontakter eller teknisk utrustning för att förverkliga det han redan då såg framför sig skulle bli en makalös bildberättelse. Och först fem år senare kunde han på allvar sätta igång sitt arbete med att dokumentera livet innan födseln. Tekniken och det vetenskapliga tänkandet lärde han sig under arbetet med bildreportaget “Livets födelse”, om livet i havet vid Sveriges västkust.

Tillsammans med medicinsk expertis och i samarbete med fem sjukhus i Stockholmsområdet tillbringar Lennart sju år med att färdigställda reportaget till tidningen Life. Under arbetets gång föds idén om att göra en handbok för blivande föräldrar. Den 1 oktober 1965 släpps den första utgåvan av boken Ett barn blir till på Albert Bonniers förlag i Stockholm.

”Ten years ago a Swedish photographer named Lennart Nilsson told us that he was going to photograph in color the stages of human reproduction from fertilization to just before birth. It was impossible for us not to express a degree of skepticism about his chances of success, but this was lost on Nilsson. He simply said, “When I’ve finished the story, I’ll bring it to your”. Lennart kept his promise. He flew into New York from Stockholm and brought us the strangely beautiful and scientifically unique color essay in this issue.” (George P. Hunt, chefredaktör Life Magazine, 1965)

Se reportaget i Life Magazine