Verk

Ett barn blir till

Bonnier Fakta|1976|Böcker, Vetenskapsfotografi

Efter elva år kommer så den andra utgåvan. Mycket hade förändrats i samhället. Det framför allt nya reportagebilder som förnyar denna upplaga. "Tumsugarbilder", som publicerades för första gången 1974, blir ny omslagsbild. Texten var skriven av Mirjam Furuhjelm, Axel Ingelman-Sundberg och Claes Wirsén.

Ett barn blir till, 2:a editionen 1976

Han visste precis när han skulle hålla sig undan och när han kunde kliva närmare. Alltid full av entusiasm och beundran för, och beröm till, de födande kvinnorna och givetvis inkluderande han de blivande papporna.

Gudrun Abascal

  • Äggledartratten.
  • Ett uttaget, förlossningsmoget ägg är lagt i en näringslösning tillsammans med en droppe specialbehandlad sädesvätska. Spermierna söker sig fram mot äggets hölje.
  • Foster, 26 veckor. Ett barn blir till 1976.
  • Första minuterna, 1976. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Foster, 20 veckor, 1974
  • Översättningar av "Ett barn blir till" 1976
  • Stern, 27 november 1975
  • Äggledartratten.
  • Ett uttaget, förlossningsmoget ägg är lagt i en näringslösning tillsammans med en droppe specialbehandlad sädesvätska. Spermierna söker sig fram mot äggets hölje.
  • Foster, 26 veckor. Ett barn blir till 1976.
  • Första minuterna, 1976. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Foster, 20 veckor, 1974
  • Översättningar av "Ett barn blir till" 1976
  • Stern, 27 november 1975

”I rutinen ingick det att precis när barnet kommit ut höll barnmorskan upp barnet så att Lennart kunde ta en bild innan den lades till moderns bröst. Detta för att uppfylla den vision han hade, nämligen att fånga när en nyfödd bebis, med navelsträngen kvar, tittar in i kameran. Jag sa att det var omöjligt eftersom det i princip alltid tar några minuter för bebisen att vänja sig vid ljuset och små ögonspringor öppnas. Men när han fått en idé om vad han ville ha för bild så gav han sig inte. Att det tog ett mycket stort antal förlossningar innan ett barn gjorde just detta spelade ingen roll, han var lika glad och tacksam över varje gång han fick delta. Men han hade någon märklig förvissning om att han skulle få denna perfekta bild – trots min negativa inställning till att det aldrig skulle gå – och till slut hade han den. Det var den övertygelsen, bland mycket annat som gjorde honom till en slags självklar diva, eller rättare sagt stjärna.”

Gudrun Abascal, barnmorska och författare