Verk

Parkinsonoperation

Serafimerlasarettet i Stockholm|1965|Personporträtt, Vetenskapshistoria

Lennart Nilsson gjorde 1965, tillsammans med Stig Nordfeldt, en reportageserie kallad "Människor på sjukhus". Detta reportage var det första.

Neurokirurgiska kliniken, Serafimerlasarettet i Stockholm 1965

Professor Lars Leksell, chef för neurokirurgiska kliniken vid Karolinska, hade utarbetat en stereotaktisk operationsmetod, som efter exakt lokalisering gjort det möjligt att med mycket stor säkerhet söka sig fram till det aktuella området i hjärnan och avskära det. Själva operationen tog 40 sekunder.

Professor Lars Leksell (1907-1986), Stockholm 1965
Professor Lars Leksell passar in koordinatramen på patientens rakade huvud.
Grunda hål borras i skallbenet, under lokalbedövning, för att ramen ska kunna fixeras.
Röntgenröret i övre vänstra hörnet sänder snart strålarna genom skallen till filmen.
Röntgenröret förbinds med ramen på patientens huvud, luft sprutas in i ryggmärgskanalen, och filmen registrerar sidobild.
Röntgenbilden läggs över en geometrisk skala, operationspunkten markeras in på ett operationsprogram.
Det område som ska förstöras, 6 mm, måste bestämmas exakt.
Programmet placeras i generatorn. och styr operationen helt.
Ett snitt genom svålen blottar benet. Blödningen stillas. Sedan borras hålet.
Alla värden är kontrollerade, elektrodernas fäste skjuts fram i rätt läge.
Elektroderna glider ned i hjärnan, patienten känner inget av det. De är av stål och ihåliga. Termometrar ryms i spetsen.
Neurokirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet i Stockholm 1965
Operationsprogrammet, med hål för hur länge strömmen ska gå mellan elektrodspetsarna och för temperatur, styr nu operationen.
Mannen lyfter sin darrande hand, väntar på att nu ska det ske. Professorn släpper fram ström, 20 volt mellan elektroderna.
Plötsligt blir handen stilla. 20 sekunder är värmen i ledningsbanan 65 grader, nog för att skära av nervförbindelsen.

Professor Lars Leksell (1907-1986), Stockholm 1965
Professor Lars Leksell passar in koordinatramen på patientens rakade huvud.
Grunda hål borras i skallbenet, under lokalbedövning, för att ramen ska kunna fixeras.
Röntgenröret i övre vänstra hörnet sänder snart strålarna genom skallen till filmen.
Röntgenröret förbinds med ramen på patientens huvud, luft sprutas in i ryggmärgskanalen, och filmen registrerar sidobild.
Röntgenbilden läggs över en geometrisk skala, operationspunkten markeras in på ett operationsprogram.
Det område som ska förstöras, 6 mm, måste bestämmas exakt.
Programmet placeras i generatorn. och styr operationen helt.
Ett snitt genom svålen blottar benet. Blödningen stillas. Sedan borras hålet.
Alla värden är kontrollerade, elektrodernas fäste skjuts fram i rätt läge.
Elektroderna glider ned i hjärnan, patienten känner inget av det. De är av stål och ihåliga. Termometrar ryms i spetsen.
Neurokirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet i Stockholm 1965
Operationsprogrammet, med hål för hur länge strömmen ska gå mellan elektrodspetsarna och för temperatur, styr nu operationen.
Mannen lyfter sin darrande hand, väntar på att nu ska det ske. Professorn släpper fram ström, 20 volt mellan elektroderna.
Plötsligt blir handen stilla. 20 sekunder är värmen i ledningsbanan 65 grader, nog för att skära av nervförbindelsen.