Dröm och drama

 Tidningen Se 11/1953

”Maskeradbalen på Kungliga Operan 1953 skildrade jag i Se tillsammans med min kollega Kary Lasch. Det var en av de största festkvällarna i Stockholm under hela 50-talet.

Det var en mäktig syn när bortåt två tusen gäster köade i Operans trappa för att komma in och presenteras vid hovet. Festen skulle förstås påminna om maskeradbalen då Gustav III sköts 1792. Folk var utklädda till maharadjor, akrobater, drottningar, katter och seriefigurer. Jag minns också att en kom som skidåkare.

Läs mer

I stora salongen var det en stark stämning med ljus och musik – Sune Waldimir var kapellmästare. När dansen hade ebbat ut vid femtiden på morgonen klev självaste Napoleon ut på podiet för att utbringa en svajig segerskål. Några sekunder senare låg han blodig och avsvimmad två meter nedanför scenen.

Läkare och räddningskår kom – och då vändes festdeltagarnas oro i ilska mot mig och mina kolleger. En gäst försökte rycka ifrån mig kameran. Andra skällde och ansåg att vi var hyenor som tagit bilder på olyckan. Det var som i en film, nästan regisserat, en sådan föreställning måste ha ett sådant slut – precis som för Gustav III.

Det var faktiskt passande att någon stupade”

(Ur kapitlet om ”Operamaskeraden”, Lennart Nilsson Stockholm, Max Ströms förlag 2007)

Läs mer om boken här