Verk

Ett barn blir till

Bonnier Fakta|1990|Böcker, Vetenskapsfotografi

Under 1980-talet hade Lennart Nilsson fått möjlighet att fotografera den allra första tiden i vår tillblivelse. Den där spermien möter ägget, och de första delningarna av äggcellen. Mycket tack vare ny forskning och förbättrad teknik. Där låg också det nya i den tredje editionen av boken. Samt att boken för första gången även hade reportagebilder i färg. Texten skrev Lars Hamberger som samarbetat med Lennart under flera år. Han var också med i teamet som lyckades med den första provrörsbefruktningen i Sverige, 1982.

Ett barn blir till, 3:e editionen 1990

Just att det alltid skulle vara en story i bilderna, att lyckas fånga ett skeende i en enda bild – det var idealet för Lennart.

Per Wivall, redaktör för boken 1990

  • Ett tvärsnitt av en spermie. ©Lennart Nilsson/SPL
  • En obefruktad äggcell i äggledaren. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Spermie penetrerar äggcellen, 1990. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Blastocyst 5 dagar, till vänster bildas moderkakan, och till höger embryot. ©Lennart NIlsson/SPL
  • Embryo, 7 veckor, ©Lennart Nilsson/SPL
  • Översättningarna av boken Ett barn blir till 1990
  • Lars Hamberger, Göteborg 2002 ©Pär Rönnberg
  • Ett tvärsnitt av en spermie. ©Lennart Nilsson/SPL
  • En obefruktad äggcell i äggledaren. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Spermie penetrerar äggcellen, 1990. ©Lennart Nilsson/SPL
  • Blastocyst 5 dagar, till vänster bildas moderkakan, och till höger embryot. ©Lennart NIlsson/SPL
  • Embryo, 7 veckor, ©Lennart Nilsson/SPL
  • Översättningarna av boken Ett barn blir till 1990
  • Lars Hamberger, Göteborg 2002 ©Pär Rönnberg

“Vi hade ett i bokbranschen ovanligt sätt att arbeta tillsammans, Lennart, jag och professor Lars Hamberger som skrev texten i 1990 års utgåva av Ett barn blir till. Upplägget var nämligen snarare som på en tidning. Först skrev Lars Hamberger texten, sen delade vi upp den uppslag för uppslag och fastställde temat för varje uppslag. Efter det lade vi in Lennarts bilder vartefter han tog dem. På så sätt kunde vi arbeta med många uppslag parallellt.”

Per Wivall om arbetet med boken.